Reningsverk

Rensgaller
Första delen i ett reningsverk är vanligen rensgallret, där föremål större än ca 5 mm silas bort. Här fastnar även sådant som inte ska finnas i avloppsvattnet som t.ex. örontopps och plåster. Dessa kan sätta igen pumpar eller ställa till bekymmer i den övriga reningen.

Sandfång
Sandfånget består av en bassäng där sand, grus och andra partiklar i avloppsvattnet genom sin tyngd lätt sjunker till botten. Sanden och renset från gallret samlas upp och körs till avfalls-anläggning.

När vattnet är fritt från fasta föroreningar efter den mekaniska reningen, är det dags att ta bort det lösta organiska materialet med hjälp av mikroorganismer. Den biologiska reningen är en naturlig process. I den nyttjas mikroorganismer, främst bakterier, som livnär sig på det organiska materialet. Det gäller att skapa en miljö som bakterierna trivs i så att de förökar sig, växer till och äter mycket organiskt material. Bakterierna klumpar sedan ihop sig till flockar, som sjunker till botten och bildar ett slam.

I den kemiska reningen tillsätter man en fällningskemikalie som t.ex. järnklorid i avloppsvattnet. Detta gör att fosforn fälls ut och sjunker till botten som slam i slutsedimenteringsbassängerna. I Broby och Knislinge reningsverk avskiljs fosforn även i det biologiska steget genom en sk BoP-process (biologisk-fosfor) som utnyttjar levande bakterier och på så vis minskar kemikalieåtgången.

Innan vattnet lämnar reningsverket tas det prover som skickas till laboratorium för analys. Länsstyrelsen kräver en regelbunden mätning av reningsresultatet på utgående vatten. När avloppsvattnet är renat och kontrollerat så att det inte är skadligt för miljö och hälsa leds det ut i ett vattendrag och rinner till sist ut i Hanöbukten.

Immeln och Boalt har biologiska reningsdammar som kompletterats med mekanisk rening samt biofilter för att uppnå lika stor reningseffekt som övriga reningsverk. I Kräbbleboda har man en slamavskiljare med infiltration.