Vårt lilla paradis…58 meter över havet!

Bild på Viveca Knutsson.

Viveca Knutsson, lågstadielärare och
glad trädgårdsamatör!

– Tack Marika Wachtmeister för skrivarstafettpinnen. Vilken ära! Jag fick fundera ett bra tag på mitt ämnesval. Skulle jag berätta om mitt fantastiskt inspirerande yrke i Östra Göinge som lågstadielärare och alla underbara barn och föräldrar som gett mig så mycket glädje och energi under många år? Eller skulle jag skriva om vårt skötebarn, vårt lilla paradis i Skånes gröna hjärta?

Valet föll till sist på det senare. Hur började då mitt trädgårdsintresse? Som bonddotter lärde jag mig tidigt att uppskatta djur och natur. När vi bodde på Fogdarp, fann jag glädjen i att nästan dagligen följa trädgårdsmästaren som en liten skugga. Jag fick hjälpa till med det en liten sexåring klarade av. Säkert var jag i vägen många gånger. Men jag lärde mig att vårda och uppskatta trädgården.

Många år senare arrenderade far en gård utanför Kristianstad. Där fanns en stor parkliknande trädgård. Som tonåring fick jag andra intressen och det var inte alltid kul att klippa gräs, ansa rabatter, räfsa löv osv.

Efter studenten bodde jag hos en moster i Lund för att gå på lärarhögskolan i Malmö. Jag bodde granne med Botaniska trädgården och Kulturen och här tillbringade jag mycket tid med eller utan skolböcker. Jag kunde koppla av och njuta bland djur, fågelsång och växter. Nu hade jag träffat Inge, som skulle bli min man.

Lärartjänster drog oss till Knislinge

Varför hamnade vi i Knislinge? Som färdig lågstadielärare arbetade jag första terminen i Dalby och Lund. Men jag ville bort från staden och började söka tjänster runt Kristianstad. Då fann jag tjänster i Knislinge. Där hade jag aldrig varit och visste knappt var det låg. Inge och jag for dit och upptäckte en fin liten by vackert belägen mellan ängar och skog. Jag sökte tjänsterna. Jag fick välja mellan en etta och en trea på Vita skolan och valde ettan. Min första egna klass. Pirrigt, men härligt. Första året bodde jag kvar hemma, men när vi gift oss 1971 hade vi lyckan att få hyra ett brunt litet hus i utkanten av Knislinge. Utanför trädgården fanns hagar med kor och hästar. Jag kände mig genast hemma. Ganska omgående tog vi oss an den totalt igenväxta trädgården. Där startade vårt gemensamma trädgårdsintresse.

När vi fått andra barnet blev huset för litet. Vi började leta efter tomt och fann så småningom en härlig tomt nära skogen. Det var en sluttande före detta skogstomt på ca 1200 kvadratmeter med grushögar och stenar – 58 meter över havet. Det krävdes mycket markarbete för att plana ut på sina ställen, men tomten var kuperad med naturliga stenpartier och vi ville låta naturen bestämma så mycket som möjligt. Här kunde vi få möjlighet att skapa växtmiljöer för växter med olika krav. Vi fick rådet att låta gångarna slingra sig fram i stället för att vara spikraka.

En amatörodlare kommer aldrig tomhänt från en annan!

Från början hade vi tänkt oss en traditionell trädgård till det röda huset med vita knutar. Men när vi  upptäckte hur många roliga växter det fanns att få tag på, kunde vi inte låta bli de lite ovanligare växterna. Vi gick tidigt med i sällskapet Trädgårdsamatörerna och Rhododendronsällskapet. Genom andra medlemmar fick vi tag i plantor, som inte fanns i plantskolorna. En fin kodex är att en amatörodlare aldrig kommer tomhänt, när man besöker en annan. Man har alltid en planta med sig. På så sätt sprids växter, som av tradition inte säljs i plantskolorna. Trädgård överbryggar många sociala skillnader. Det är en fridfull sysselsättning, där man samlas i beundran över det växande livet.

Bild från Vivecas trädgård.

”Den dominerande färgen i trädgården blev grönt.”

Många av våra växter är köpta utomlands. Februari var rena julafton. Då kom kataloger från internationella plantskolor, bland annat från England. Vi köpte alltid färdiga plantor. Inge läste sida upp och sida ner, skrev inköpslistor och strök växter. Det blev för dyrt att köpa allt som lockade! Den dominerande färgen i trädgården blev grönt.

Växter från jordens nästan alla kontinenter

Vi ville ha en trädgård som var intressant att se på hela året och där få följa årstidens skiftningar och få en slags estetisk behållning.  Vi ville ha en grön stomme med färgklickar. Därför har vi många barrväxter och städsegröna växter som buxbom, cryptomeria, järnek, kalmia och rhododendron. De är mer än bara ständigt gröna.  De är också silhuetter och form. En del barrväxter skiftar färg på vintern, andra får sitt alldeles speciella utseende framhävt när ingen annan grönska stör. Här finns växter från bl.a. Japan, Kina, Nordamerika, Nya Zeeland och Sydafrika. Här finns också många lövfällande träd, perenner och lökväxter. Trots att många växter kommer från sydliga breddgrader, klarar de sig fint i Knislinge. Man skulle kunna tro att kylan och frosten skulle ta kål på dem. Men de klarar kylan bättre än man tror. Den största fienden är solen och torkan, följt av myror och rådjur. Blomning varar oftast bara i ett par månader hos de flesta örtartade växterna, sedan är det många månader kvar av året.

Grönt är inte bara grönt. De dekorativa funkiabladen finns i en enorm art- och färgrikedom.  Andra blad kan vara brokiga, böjda, flikiga, ludna, raka eller släta och färgerna kan skifta i blågrått, klargrönt, mossgrönt osv och det är stor skillnad i bladformerna. Att skapa en trädgård av udda och ovanliga växter kräver lite mer än ett snabbt besök i närmaste plantskola. Entusiasten får börja med att leta igenom hemmamarknaden och sedan göra utflykter till plantskolor med specialsortiment. Att gå med i en trädgårdsförening berikar både kunnandet och det sociala livet.

Bild från Vivecas trädgård.

Vårt trädgårdsintresse ökade undan för undan. Den konstnärliga självständigheten drev fram en allt djärvare skapelse. Vår trädgård är frukten av improvisation. Trädgårdens fyra meters nivåskillnad är ovanligt stor för skånska förhållanden, vilket har bidragit till att skapa ett bra klimat. Frost är inget problem, men för lite regn! Att pyssla i trädgården är balsam för själen. Så småningom började vi visa upp trädgården för andra intresserade. Vi har varit med i ”Bodagar”, ”Tusen trädgårdar”, ”Öppen trädgård” med mera. Åtskilliga busslaster med trädgårdsintresserade har kommit från hela Sverige men även från Danmark och Tyskland.

Visar gärna upp trädgården igen

Tyvärr gick Inge bort 2015. Saknaden är oändlig. Jag fortsatte att ensam visa trädgården ett par gånger, men det kändes för tomt utan Inge. Åren har gått och jag känner nu att intresserade åter är välkomna att göra besök här. Jag visar gärna upp trädgården och kan även dela med mig av vissa plantor. Här finns åtskilliga växter som vi fått av personer, som inte längre finns i livet. Men i trädgården lever människorna kvar, levande minnen fulla av livskraft.

Det är roligt att kunna ge bort en stickling, lite frön eller en planta till någon trädgårdsvän. Växter får då, likt en minnesstafettpinne, vandra vidare till någon annan, som kan glädjas och njuta av dem.

Nu skickar jag skrivarstafettpinnen vidare till Jarl Sjunneson, Baggagården, som genom bär, grönsaker, kött, nybakat, härlig sång, matvandringar med mera, gläder oss och får oss att njuta.

Viveca Knutsson
Lågstadielärare och
glad trädgårdsamatör


Hittade du inte vad du sökte?