Man kan känna sig hemma här av många olika anledningar…

Bild på Ingemar Nilsson.

Ingemar Nilsson, Immelnprofil, musiker och tidigare lärare.

– Jag vill börja med att tacka min föregångare, eller förespringare, Henrik Larsson för visat förtroende i och med att han lämnade över stafettpinnen.

Här är några användbara Göingeord att lägga på minnet: Påsamög (konstgödning), glöttaglött (barnbarn), uhurligt (mycket obehagligt).

I anslutning till detta vill jag berätta följande märkliga dialektanknutna och sanna historia. Vi var på besök i Edinborough och åkte taxi med en språkintresserad skotte som chaufför. Han frågade var vi kom ifrån och jag svarade på engelska:

– We’re from the south of Sweden.

Det ena ledde till det andra och sedan pratade vi om vikingar och historia ett tag. Sedan frågade jag honom om deras ” gamla dialekter” och då blev samtalet riktigt spännande. Hans gamla farmor hade lärt honom en massa ord och uttryck som var ren göingska.

Han sa bland annat:
– Dau gaur ja him te ma hus, kölna i ovnen med mera. Då hoppade vi över engelskan och samtalade en god stund på dialekt istället. Alltså funkade göingskan (fornordiskan) fortfarande att kommunicera med i en modernare taxibil precis som på vikingatiden. Detta blev för mig en otrolig upplevelse som jag aldrig glömmer. Dessutom visste vi bägge två att det var vikingar som tog säckpipan till öarna utanför Skottland.

En stolt göing

Man kan känna sig hemma i Göinge på många sätt och av många olika anledningar. Till exempel kan det vara på grund av att naturen här är ovanligt vacker och lockande. Det kan också vara för att man känner ett starkt samband med de spännande historiska händelser som utspelat sig här. Eller är det helt enkelt kanske så att man känner en stor frihet och trivs med människorna runt omkring som låter en vara just ifred och i frihet. En göing är oftast ”sig själv nock och reder sig själv bäst”.

I mitt eget fall är det naturligtvis en kombination av alla de sakerna som uppräknats ovan samt även en hel del annat så klart. Särskilt nu på äldre dagar har jag förstått att mitt biologiska arv har en mycket lång kedja bakåt i tiden både på min mors och på min fars sida. I minst 500 år bakåt kan man hitta mina släktingar just i den här trakten kring sjön Immeln, sagornas och sägnernas sjö. Detta ger en spännande tanke. Är det kanske också därför ens hjärta klappar lite extra när man står och ser ut över sjön? Jag besvarar den frågan med ett starkt ja. Jag känner mig verkligen hemma här rent fysiskt och jag skulle aldrig kunna tänka mig att bo nån annanstans.

Jag är född på femtiotalet och växte upp under mycket trygga och ordnade förhållanden här i byn Immeln. Jag har varit med om och sett byns nedgång och fall med nedläggelserna av skola, affärer och järnväg m.m. Under en period såg det mycket dystert ut inför framtiden. Kanske borde man dra härifrån och flytta ut som alla andra ”vettiga” personer gjorde och söka sin framtid nån annanstans? Så blev det också under en period men sedan, efter utbildning och annat, så fick jag jobb i Broby och hus inköptes i Immeln, min hemby. Så fick det bli och detta har jag inte ångrat. Immeln har ju också på senare år fått en sorts framtidstro och framtidsanda med fler inflyttande människor från alla möjliga håll. Detta är positivt och starkt inför framtiden.

Bild på Ingemar Nilsson, vid hamnen i Immeln.

Vid småbåtshamnen i Immeln har Ingemar varit med och arrangerat Musik vid Immeln i hela fyrtio år.

Men! Det väcker en del undringar och funderingar. Kommer det att bli någon möjlighet att köpa bröd och mjölk i närheten? Kommer det att finnas bussar? Kommer det att i allt högre grad smutsas och slitas ner i och ute på sjöns 365 (om man räknar alla stenarna) öar? Kommer det finnas ”Musik vid Immeln”? Ska det bara bli fritidsboende människor här? Dessa frågor är svåra att besvara för en äldre som har begränsad tid kvar och därför tänker mer bakåt än framåt.

Till sist skulle jag vilja avsluta min krönika med en Göingehistoria från ”den gamla goda tiden” . Man brukar ju säga så. Kanske var den inte alltid så god eller så lätt att leva i ändå.

Men! Ett gott skratt förlänger ju livet, som bekant. Först lite bakgrund. Detta utspelade sig alltså på den tiden då inga bilar eller farbara vägar fanns här runtomkring. Järnvägen och ångbåtstrafiken hade dock precis kommit igång vid och på Immeln (dvs efter år 1885). En man och hans hustru, ett fattigt torparefolk, skulle göra inköpsresa till Kristianstad och då de var bosatta långt uppe vid den östra sidan av sjön så krävde detta en noggrann och minutiös planering: Låna häst av bonden, starta innan tuppen osv. Nåväl! Resan genomfördes, inköp gjordes, näringsställen besöktes, flera ärenden uträttades och fler vattenhål uppsöktes.

Hemresan startades och hemmet nåddes tidig morgon nån dag senare. Hästen kunde vägen i sömnen och ägaren till hästen får då syn på ekipaget på ingång.
Han frågar:
– Har öllt gautt bra?
– Jomen, svarar torparen sömnigt och virrigt.
– Men, haur har du gjort av din Johanna dau?
– Torparen tittar sig yrvaket omkring på flaket och på men även under kuskbocken.
– Å koss i Jösse nan’, ho staur ju å vänta ve da stoa träed ve Tivoliparken…

Ridå!

Immeln
Sent en kväll i Juni 2022

Ingemar Nilsson
En stolt göing

PS. Stafettpinnen lämnar jag över till Jessica Kreisz, Östanå, som arrangerar
fantastiska vandringsföreställningar som finns att se i bland annat skogen vid Sporrakulla.

Fler Göingebor som berättar hittar du här.


Bild på Ingemar Nilsson.

Ingemar Nilsson, Immelnprofil, musiker och tidigare lärare.

Hittade du inte vad du sökte?