Glimåkra kyrka

En sägentur kring Glimåkra

Där byn med kyrkan i centrum möter skogen där mötte också förr i tiden människor och troll. Där gårdens ängar och hagar gränsar mot åar och små sjöar visade sig näcken. När folk arbetade i skogen för sin utkomst stötte de på skogsrået. I Glimåkra och runt om samhället har det berättats om många sådana möten med gränslandets mytiska väsen som här i göingebygden kallades för trösale. Och vem vet vad en nutida vandrare eller cyklist stöter på när hen beger sig ut på en upptäcktsresa i sägnernas spår runt Glimåkra. God Tur!

Glimåkra kyrka

Varför kyrkan saknar ett spetsigt torn
När folket i Glimåkra byggde en kyrka och ringde i kyrkklockorna blev trollen i backarna nordost om byn förbaskade. Det dånade så förskräckligt och lät så illa. Trollen bröt loss stora stenar från berget och kastade dem mot kyrkan. En sten träffade och slog av tornspiran och det är därför Glimåkra kyrka saknar ett spetsigt torn. Även om den under århundradena blivit ombyggd har den fått behålla sitt stympade torn.

Stenen som slog av kyrktornet kan du se bakom kyrkan framför den gamla prästgården. Trollen måtte ha varit förblindade av vrede och siktat illa, för en sten hamnade vid den nuvarande idrottsplatsen och en annan vid Måns Backstuga norr om deras egen boplats.

Herr Paul

Går du in i kyrkan finner du ett porträtt av prästen Paul Enertsen framme vid koret. Det var en märklig präst.
Herr Paul, som han kallades, predikade varje söndag både i Glimåkra och Örkeneds kyrkor. Han hade ingen fast tjänst och önskade gärna få pastoratet. Men både bönderna och biskopen var emot honom. En söndag efter avslutad gudstjänst red han den långa vägen till Stockholm för att be kungen skänka honom pastoratet. Han kom fram mitt i veckan. Han fick företräde inför Karl XI, som tyckte att prästen hade annat att göra än att rida genom hela landet.
– Vem sköter nu kallet? frågade kungen.
– Det gör jag, ers majestät, svarade prästen.
– Men vem ska predika där om söndag då? fortsatte kungen.
– Det ska jag, genmälde prästen lugnt.
– Ja, hinner du hem till söndag och predika i båda kyrkorna är pastoratet ditt, sa kungen.
Herr Paul satte av hem och nådde Örkened lördag kväll. Han predikade där på söndagen och red sedan vidare mot Glimåkra. Men en soldat som var Herr Pauls fiende och inte ville se prästen som kyrkoherde beslöt att hejda honom på hans väg till Glimåkra. Han gömde sig bakom ett stort stenblock vid en krök av ridvägen mellan Lönsboda och Glimåkra. När Herr Paul, intet ont anande, kom ridande försökte mannen rida omkull prästen. Men det skedde tvärtom och herr Pauls fiende ropade:
– Drag åt helvete!
– Det får du själv göra, ty jag ska till Glimåkra och predika.
Halv tolv nådde Herr Paul Glimåkra och började predika. Om du betraktar målningen av Herr Paul noga, ser du att han håller en klocka i handen som just pekar på halv tolv.
Den väldiga stenen där fienden låg i bakhåll kallas för Prästastenen och den hittar du på den vänstra sidan av landsvägen om du kommer söder ifrån mot Osby, strax norr om Östra Göinges kommungräns mot Osby. Herr Paul prästvigdes till Glimåkras och Örkeneds prästkall 1674 och dog 1718.

Om sägenstenarna

Som sig bör i en sten- och sägenkommun har vi fått hjälp av vår fantastiska stenindustri med att producera sägenstenarna. Ett särskilt tack därför till Naturstenskompaniet i Högsma och dess personal. Tack också till alla markägare som lånat mark till sägenstenarna.
Sägnerna i texten och på stenarna är berättade av Per Gustavsson.


Hittade du inte vad du sökte?