Bosarp

En sägentur kring Glimåkra

Där byn med kyrkan i centrum möter skogen där mötte också förr i tiden människor och troll. Där gårdens ängar och hagar gränsar mot åar och små sjöar visade sig näcken. När folk arbetade i skogen för sin utkomst stötte de på skogsrået. I Glimåkra och runt om samhället har det berättats om många sådana möten med gränslandets mytiska väsen som här i göingebygden kallades för trösale. Och vem vet vad en nutida vandrare eller cyklist stöter på när hen beger sig ut på en upptäcktsresa i sägnernas spår runt Glimåkra. God Tur!

Bosarp

Hittebarnet
Bosarp ligger strax norr om Glimåkra. En gång var det en bonde på gården som hittade ett litet barn på sina ägor. Han tog hem det och eftersom igen hörde av sig om barnet uppfostrades det tillsammans med det egna flickebarnet. De växte upp som systrar.

Hustrun var lite misstänksam och funderade då och då på om barnet kunde vara från Trollabackarna. När båda flickorna var vuxna bestämde sig bondhustrun att försöka få fosterdottern att förråda sig och berätta vems barn hon var. Hon låtsades ställa till med bak, men fyllde baktråget med snokar och ropade på flickorna. Den egna dottern ryggade förskräckt tillbaka, medan den andra sa lite lugnt:
– Det är väl inget att vara rädd för, det är min mors gräsålar!
När flicka var avslöjad kom i detsamma trollmodern fram till huset och skrek in genom ett fönster:
– Skrobbedona, dottern min, ska du gifta dig, lovar jag att göra ett bröllop där varken smör eller ost fattas!
Men inte blev det något bröllop för den flickan, ingen vill ju ha en trollflicka. Trollkäringen var tvungen att hämta sin tös. Men hon blev ändå inte arg på bondfamiljen, de hade ju skött om flickan och varit snäll mot henne under hela hennes uppväxt. Hon lönade dem och från den dagen har de alltid haft mer att mjölka i Bosarp än på andra gårdar i Glimåkrabygden.

Om sägenstenarna

Som sig bör i en sten- och sägenkommun har vi fått hjälp av vår fantastiska stenindustri med att producera sägenstenarna. Ett särskilt tack därför till Naturstenskompaniet i Högsma och dess personal.
Tack också till alla markägare som lånat mark till sägenstenarna.
Sägnerna i texten och på stenarna är berättade av Per Gustavsson.

 

 

 


Hittade du inte vad du sökte?