Krämarebackarna

En sägenresa längs sjön Immeln

Välkommen med på en resa till sägenomspunna platser längs sjön Immelns västra strand i Östra Göinge. Immeln kallas för sägnernas sjö och under århundraden har folket som bott kring sjön berättat om sällsamma händelser och möten med övernaturliga väsen. Berättelserna har länge levt kvar eftersom de var spännande och märkvärdiga historier, som det var underhållande att lyssna på. Än idag kan de roa och samtidigt lär vi känna landskapet och människors föreställningsvärld för inte så länge sedan.
Vår resa börjar vid sjöns sydspets, i det lilla samhället som har samma namn som sjön. Samhället Immeln var en gång en livlig knutpunkt för pråmtrafiken och järnvägstransporterna på sjön. Idag är Immeln en sommaridyll och en naturlig startpunkt för spännande upptäcktsresor både på och kring den 1,5 mil långa sjön.

Krämarebackarna
Ollonsvinen som dödade en krämare
Norr om byn Immeln på sjöns västra sida leder vägen uppför några backar. Höjderna kallas för Krämarebackarna.
Förr i tiden vandrade gårdfarihandlare omkring i landet och många besökte Göingebygden. Eftersom det inte fanns handelsbodar i trakten var krämarna välkomna med sina varor.
En kväll på höstkanten vandrade en gårdfarihandlare genom skogen mot Gyvik. Han kom norrifrån. Han hade besökt gårdarna tidigare och brukade alltid söka nattlogi på en och samma gård i Gyvik. Men nu blev det mörkt innan han nådde sitt mål och han villade bort sig. Han gick och gick över skogsbackarna utan att se något ljus och till slut la han sig uttröttad ner på marken för att sova.
I Skogen betade ollonsvin. Det var gott om bokollon det här året och bönderna i Gyvik höll ovanligt många svin, både egna och andras, på bete i skogarna. Svinen drog omkring i skogarna både natt och dag och blev efter en tid alldeles förvildade. Nu fann de vilda bestarna den sovande mannen och anföll honom. Han försökte värja sig med en käpp, men svinen blev bara fler och fler och till slut hade odjuren slitit honom i stycken.
På morgonen hittade folk från gårdarna krämarens låda med varor, men av gårdfarihandlaren fanns inga spår förutom hans sönderslitna kläder. Backarna där krämaren villade omkring och slets ihjäl av ollonsvinen kallas sedan dess för Krämarebackarna. Gården intill heter Krämareboda.
En del menade att krämaren hade blivit rånad och mördad och sedan hade förövaren kastat liket till svinen. Men det kunde aldrig bevisas. Där krämaren dödades slängde folk stenar och kvistar så att det bildades ett offerkast eller ett bål som man sa i Göinge. Det var ett sätt att förhindra att den dödade skulle gå igen och spöka.
Ibland hände det att folk som nattetid körde uppför Krämarebackarna, utan att ha stål i fickan, inte kom ur fläcken. Vagnen blev så tung att hästen inte orkade dra den. Då var det bara att ställa sig framför hästen, ta av huvudlaget och titta mellan detta. Med ett hånskratt försvann då gasten inåt skogen.

 

Om sägenstenarna
Som sig bör i en sten- och sägenkommun har vi fått hjälp av vår fantastiska stenindustri med att producera sägenstenarna. Ett särskilt tack därför till Naturstenskompaniet i Högsma och dess personal. Tack också till alla markägare som lånat mark till sägenstenarna.
Sägnerna i texten och på stenarna är berättade av Per Gustavsson.


Hittade du inte vad du sökte?