Trollabackarna
En sägentur kring Glimåkra
Där byn med kyrkan i centrum möter skogen där mötte också förr i tiden människor och troll. Där gården s ängar och hagar gränsar mot åar och små sjöar visade sig näcken. När folk arbetade i skogen för sin utkomst stötte de på skogsrået. I Glimåkra och runt om samhället har det berättats om många sådana möten med gränslandets mytiska väsen som här i göingebygden kallades för trösale. Och vem vet vad en nutida vandrare eller cyklist stöter på när hen beger sig ut på en upptäcktsresa i sägnernas spår runt Glimåkra. God Tur!
Trollabackarna
Trollastenen och Trollastugan
Trollabackarna är berömda, eller rättare sagt beryktade, inte bara i Skåne utan också långt utanför landskapets gränser. Här sägs trollen ha bott sedan urminnes tider. Och de var än fler innan Glimåkra kyrka byggdes. Det var inte så konstigt att folk trodde att trollen trivdes i de branta backarna med väldiga stenar, skrymslen och grottor.
Mitt i skogen och berget stod Trollastenen. Den såg ut som en sockertopp och sades vara så hög att inte ens kyrkostegen räckte upp till toppen. På toppen växte en nästan död en och under den låg en guldyxa som trollen gömt när de flydde undan klockringningen från Glimåkra kyrka. Trollastenen kallades också för ”stenen med guldyxan”.
Nära stenen låg Trollastugan. Den är omnämnd redan i två skrifter från 1700-talets mitt. Det berättades att rövare hade sitt tillhåll i Trollastugan. En pastor vid namn Erasmus begav sig in i stugan. Han greps av vansinne och anfäktades av detta i två veckors tid. När folk bad för honom i kyrkan blev han till slut frisk igen.
Från Trollastugan gick en gång in i berget. Långt in i gången fanns det en järndörr. En gång kröp en bonde in i gången och han kom ut vid Sölvesborgs slott. Han vågade aldrig återvända hem samma väg. Och inte var det många som ens tordes krypa in i gången. En del sa att bakom järndörren satt en jätte och räknade sina kopparpenningar. Han var så gammal att skägget var så långt att det vuxit genom bordet.
Nu finns det varken sten eller stuga kvar. De kilades sönder 1909 och stenblocken exporterades till främmande land. Men det finns gamla bilder av stenen och visst var den hög, men inte så hög som folkfantasin hade gjort den. 12 meter är den rätta höjden.
Hugg stora fötter
En gång hade en bonde vankat omkring på Trollabackarna i stor oro för hustrun som väntade barn. När han la sig ner för att vila hörde han plötsligt en röst som kom inifrån berget:
– Hugg breda fötter och stora,
för så har Jeppe-Trulsa Tora!
Då blev han så rädd och fick bråttom hem för att sätta stål över dörren. Han förstod att det var trollen som tänkte bergta hustrun och lägga en stock i sängen istället. När han kom in i stugan hade elden slocknat, det var därför trollen rustat sig för att föra bort hustrun.
Om sägenstenarna
Som sig bör i en sten- och sägenkommun har vi fått hjälp av vår fantastiska stenindustri med att producera sägenstenarna. Ett särskilt tack därför till Naturstenskompaniet i Högsma och dess personal. Tack också till alla markägare som lånat mark till sägenstenarna.
Sägnerna i texten och på stenarna är berättade av Per Gustavsson.
Hittade du inte vad du sökte?