Marika: Genuin, ostörd natur…det skulle fler få uppleva!

Bild på Marika Wachtmeister

Marika Wachtmeister. Foto: Anders Norell

Tack för skrivarstafettpinnen från Lotta Persdotter Lundberg! Den tvingar mig att tänka tillbaka på 1985 då jag, med familj, flyttade till Östra Göinge från Linköping.

Det var den vilda naturen i Östra Göinge som överraskade mig när jag flyttade hit från staden. Det är ovanligt glesbebyggt med stora orörda naturområden i jämförelse med Södra Skåne där jag växte upp. Särskilt mina barndomsår i Falsterbo präglade min relation till naturen. Jag älskar havet, stranden och ett öppet hedlandskap som även finns på Gotland, familjens sommarställe. Här är det skogen och stenen som dominerar. Snart upptäckte jag stenbrotten och lärde mig olika stenarter.

Så snart jag ser en stenskiva, exempelvis på ett hotell eller restaurang frågar jag vad stenen heter eller när jag vet, upplyser om att detta är röd Vånga granit eller grå Kullagranit från Östra Göinge. Personalen är oftast helt ovetande. Via det projekt jag startade med konsten på Wanås 1987 har jag rest runt i flera stenbrott med internationella konstnärer. De var också överraskade av den vilda naturen så nära, bara två timmar till Kastrups flygplats. Just detta är Östra Göinges särart. Jag har kört runt otaliga konstnärer på smala skogsvägar, berättat om utvandringen till USA och pekat på de röda stugorna som finns kvar. Ofta, innan digitaliseringen, kom telefonsamtal till Wanås kontor från amerikaner som letade efter sina förfäder.

Arbetet med konstnärer fick mig att se Östra Göinge ur deras synvinkel. De flesta var verksamma i urbana situationer. Nu bodde de på Wanås, en exotisk plats med en medeltida borg och jordbruk, utan tillgängliga barer, restauranger eller underhållning. Flera texter i kataloger handlar om hur långt bort Wanås ligger; motorvägen övergår i en tvåfilig väg för att sluta i en smal enfilig. En känd konstsamlare från New York utbrast att det vara värre att resa till Wanås än till konstnären Walter de Marias ”The Lightening Field” (åskfältet) i New Mexiko. Ett notoriskt svårt konstverk att uppleva då besökarna måste invänta det skådespel som sker när åskan slår ner.

Bild på Wanås slott.

Wanås slott, Marikas hem sedan 1985.

De internationella konstnärerna inspirerades både av historien och naturen i sina konstverk. Konstnären Jason Rhoades anordnade ett ”Sapphanekrig” mellan danska och svenska konststudenter med köksgeråd från IKEA som hjälmar och vapen. Många hoppades se en älg eller vildsvin. När konstelever övernattade i parken skrämdes de av rådjur och vildsvin som tassade runt tälten. Konstnärer får känna kylan under de kala träden tidigt på våren när de arbetar i parken och så en dag slår bokarna ut och solen skiner. Allt blir skirt grönt som döptes till ”neon green” – neongrönt. Äntligen kommer besökare till parken och konstnärer inser att deras verk faktiskt får en publik också. Kanske får konstnärer uppleva det som utgör största kontrasten vid besöken till Östra Göinge – tid. De får tid att skapa sina projekt utan att störas eller avbrytas. Förr fungerade mobiler dåligt och snart gav de upp och spenderade timmar i parken med sina nya konstverk.

Sedan jag lärde mig cykla har jag alltid trivts på en cykel. I Falsterbo cyklade jag till skolan i Skanör och under somrar på Gotland cyklar jag ofta. Men där är det platt, inte alls som de branta backarna i Östra Göinge. Till min 70-årsdag fick jag en underbar elcykel som gör allt möjligt. Sedan dess har jag hittat många cykelvägar i närområdet. Järnvägsbanken tar mig till lunch i Broby eller en stund i solen på bänken vid Helgeå. Jag rullar nerförsbacke från Wanås, via Gryt till Knislinge och gör ärenden. Hemvägen kan gå över Hanaskog och Spånga i uppförsbacke, hela vägen.

Min man och jag klarade isoleringen bättre under pandemiåret då vi cyklade. Om det blåste valde vi skogsvägarna och de branta backarna till Solberga med härliga nerförsbackar genom skogen. Vi gav oss i väg till Gumlösa kyrka och hem via Långaröd skogens smala kurviga grusväg. Där växer de vackraste vitsipporna på våren och där känns historierna om Snapphanarna verkliga, skogen är tät med stora stenblock som inlandsisen lämnat efter sig. Med cykel är det lätt att improvisera.

Plötsligt stannade vi till vid gamla skofabriken där en dansföreställning började. Det händer nya saker i Östra Göinge. En kall vinterdag samlades en tapper grupp utanför skofabriken och såg ett dance performance utomhus i kylan arrangerad av MAC och Rachel Tess.

För att kännas som en riktigt genuint grön kommun efterlyser jag större satsning på offentliga färdmedel. Fler bussar krävs så att alla byar knyts ihop. Lätta kommunikationer med omvärlden är viktigt för att de yngre ska välja att flytta till Östra Göinge. Här kunde fler få chansen att uppleva genuin, ostörd vild natur alldeles nära.

Jag lämnar stafettpinnen vidare till en annan Göingebo. Viveca Knutsson, lärare sedan 1970 på Västerskolan i Knislinge som har haft många Göingebor som elever. Jag är nyfiken på att höra varför din man, Inge och du valde att flytta, som ett ungt par, till Östra Göinge och hur fler unga familjer kan lockas hit.

Marika Wachtmeister


Hittade du inte vad du sökte?