Ormstenen

En sägentur kring Glimåkra

Där byn med kyrkan i centrum möter skogen där mötte också förr i tiden människor och troll. Där gården s ängar och hagar gränsar mot åar och små sjöar visade sig näcken. När folk arbetade i skogen för sin utkomst stötte de på skogsrået. I Glimåkra och runt om samhället har det berättats om många sådana möten med gränslandets mytiska väsen som här i göingebygden kallades för trösale. Och vem vet vad en nutida vandrare eller cyklist stöter på när hen beger sig ut på en upptäcktsresa i sägnernas spår runt Glimåkra. God Tur!

 

Ormstensgatan

Ormstenen
En gång var det en liten flicka som råkade ut för en orm. Hon hoppade upp på en sten för att undkomma ormen, knäppte händerna och bad Fader Vår. Ormen, som ringlat upp på stenen bredvid, sjönk genast ner i stenen och förstenades. Stenen finns kvar än idag och kallas sen den märkliga händelsen för Ormstenen. Nu ligger den inne i en villaträdgård vid den gata som följdriktigt fått namnet Ormstensgatan. Men när det lär ha hänt var det en skogsbacke här.
Geologer har en annan förklaring till den märkliga stenen. Den ormliknande upphöjningen består av en hårdare stenart som inte helt slipats bort under istiden. Förr i tiden tog den som hittade en ormsten gärna hem den till gården, för det sades att den skyddade just mot ormar.

Ormen var förr det kanske mest fruktade djuret och det finns många berättelser om människors möte med ormar i Göinges skogstrakter. Försökte man döda en orm och misslyckades skulle ormen ovillkorligen hämnas. Ett knep för att övervinna ormen var att ta en årsgammal hasseltelning och slå ner den i marken och rita en cirkel runt käppen. Sedan skulle man säga till ormen att komma fram från sitt gömställe. Snart kröp ormen in i cirkeln och då gällde det att kvickt rycka åt sig hasselkäppen och då var det lätt att döda ormen. Men om man var långsam och ormen hann slingra sig kring käppen dog människan.
I vilket fall som helst var det viktigt att gräva ner en käpp som en dödat en orm med, annars skulle man varje måndag få ett sår i högra handen.
En spelman i Glimåkra stötte på en gammal orm, ryckte till sig geväret och sköt på den. Då kom det tusentals ormar fram och hade spelmannen inte varit trollkunnig hade han aldrig klarat sig. Men alla hans barn blev krymplingar.

 

Om sägenstenarna

Som sig bör i en sten- och sägenkommun har vi fått hjälp av vår fantastiska stenindustri med att producera sägenstenarna. Ett särskilt tack därför till Naturstenskompaniet i Högsma och dess personal. Tack också till alla markägare som lånat mark till sägenstenarna.
Sägnerna i texten och på stenarna är berättade av Per Gustavsson.


Hittade du inte vad du sökte?