”Jag är så nöjd jag kan bli med min hemtjänst”

Kerstin Persson är en av de som har hemtjänst i Östra Göinge kommun. Sedan ungefär två år tillbaka bor hon i en lägenhet på Lindgården i Broby.

Det var efter en sjukhusvistelse där Kerstin till följd av sin diabetes tvingades amputera sitt högra ben, som hon flyttade in i sin nuvarande lägenhet på Lindgården.

En givetvis omvälvande händelse som gjorde henne bunden till den rullstol hon sitter i idag. Men beslutet att flytta in i sin lägenhet och att ha hemtjänst upplevde hon inte som ett speciellt svårt val.

– Det var egentligen inget val, det föll sig rätt naturligt, säger Kerstin och knackar på sitt träben. Men jag är så nöjd jag kan bli med min hemtjänst.

Syftet med hemtjänst är att underlätta det dagliga livet om man på grund av ålder eller sjukdom behöver stöd för att klara sig i vardagen.

Kerstin Persson har hjälp med städning, tvätt och dusch och ledsagning. En gång i veckan följer hon med till affären och handlar. På morgonen fixar personalen frukost till henne och på kvällen lagar de lite lättare mat tillsammans. Det är hennes kontaktperson, undersköterskan Jessica Freij Andersson, som hjälper Kerstin med de insatser det är överenskommet att hon ska ha hjälp med.

– Vi försöker såklart ha kontinuitet i den mån det går. På morgonen och kvällen är det de som är i tjänst som kommer, men de beslutade insatserna är det jag som utför, säger Jessica Freij Andersson.

Även vid eventuella läkarbesök följer kontaktpersonen, i Kerstins fall Jessica, med.

– Det är såklart en trygghet. Och jag känner ju till Kerstins historia också, det gör det lättare, säger Jessica.

Kerstin är en positiv person. Trots rullstol och den begränsade rörlighet som följer med den så har hon svårt att se något negativt med sin situation.

– Det enda jag kan sakna är väl att bara kunna sätta mig i bilen och köra iväg. Jag är ju van att vara ute och fara, säger Kerstin som i sitt yrkesverksamma liv var reporter på tidningen Norra Skåne.

Nu när hon vill ut och åka någonstans är det dottern som ställer upp.

– Tre flickor har jag. Den ena bor här borta, säger hon och pekar bortåt fönstret. De andra bor längre iväg men de kommer också och hälsar på.

På frågan om de upplever sig ha tid för samtal nickar både Jessica och Kerstin i samförstånd.

– Ja, jag tycker faktiskt att vi har tid att sitta ner och prata. Vissa dagar är det ju mer stressigt såklart men då får vi prata desto mer under tiden vi städar, säger Jessica och blinkar till Kerstin.

– Ja, vi drar en del fräckisar också men de ska vi inte nämna högt nu, skrattar Kerstin tillbaka.

Jessica fortsätter.

– Ibland kan man känna att tiderna för insatser sätts av någon som kanske inte vet hur mycket tid som går åt i verkligheten. Man kanske märker att man behöver mindre tid på en insats och mer tid på en annan. Men då har vi möjligheten att säga ifrån.

– Behöver vi mer tid så skriker vi, säger hon och ler.

Kerstin och Jessica har en bra relation, det märker man snabbt. Och att Kerstin är nöjd med sin hemtjänst är också tydligt, det påpekar hon flera gånger om.

– Jag är så nöjd, jag vet inte en enda sak som de hade kunnat göra bättre, säger hon och funderar lite till. Nej, inte en enda sak kommer jag på. Man får den hjälp man vill och de är alltid så pigga och glada, säger Kerstin.