Sofia Nilsson

Vem är du?
Sofia Nilsson, riksdagsledamot för centerpartiet.

 

Hur kom du dit du är idag?
Det var en lång resa. Jag började i politiken när jag var 18-19 år och idag är jag 37. Det har alltid funnits ett politiskt intresse i min familj. Jag hade ingen större ambition från början utan det var roligt att få vara med och få bestämma och tycka till. Jag är väl en sån som tycker att vill man något så får man se till att faktiskt engagera sig och inte bara sitta hemma och gnälla.

Men egentligen började jag på riktigt för 8 år sedan, för det var då jag bestämde att jag ville in i riksdagen. Jag satte det som mål och sedan satte jag delmål: först att jag skulle bli nominerad till riksdagslistan och sedan att komma in i riksdagen, vilket jag gjorde. Det tog som sagt många år men jag hade ett tydligt mål och det lyckades!

 

Har du alltid velat bo kvar i Östra Göinge?
Jag har ett stort hjärta för bygden och för Östra Göinge. Jag träffade min man tidigt och även om vi ibland hade planer på att flytta så blev det aldrig så. Istället reste vi väldigt mycket och vi har varit på flera kontinenter. Men vår bas har alltid varit Östra Göinge. Vi har alltid trivts här och det är ett bra ställe att ha sina rötter på.

 

Hur har det påverkat dig att komma från en mindre ort?
Det är ju ett privilegium att ha fått växa upp med den tryggheten som en liten by kan ge. Jag har ju växt upp på en gård, där jag kunnat göra verklighet av hästintresset, ha familjen nära och att de alltid har funnits där. Det har gett mig en väldig trygghet. Det är också det som gör att jag vill bo kvar och det som gör att jag tycker att det är skönt att komma hem. Speciellt nu när jag jobbar i Stockholm där allt går i 190, då är det skönt att komma hem. Det är väl litenhetens fördel, man är inte bara anonym, folk bryr sig om en här.

 

Vad är det bästa med Östra Göinge?
Hela boendemiljön! Nu när jag rest mycket i mitt uppdrag och mycket uppåt i landet så inser man att vi har det så fantastiskt bra här nere. Med kommunikationer till exempel, samtidigt som vi bor på landet och har nära till naturen så är det inte långt att ta sig till Köpenhamn och närmsta stora flygplats. Så hela boendemiljön skulle jag säga är Östra Göinges styrka. Man har närheten till allt men ändå det fina i det lilla.

Något jag också kan sakna är sammanhållningen som kommer med ett mindre samhälle. Jag tränar mycket och har blivit medlem på ett gym även i Stockholm, nära där jag bor. Det jag kommer på ofta när jag går dit är att det inte är någon som säger hej till en. För mig är det jättekonstigt. Här hemma är det alltid någon som säger hej, oavsett om man känner dem eller inte. Det kan såklart vara skönt att ingen hejar ibland när man inte är på strålande humör, men jag tycker ändå att det kan kännas lite ensamt.

 

Vad väljer du att visa någon vän eller släkting som är på besök i Östra Göinge?
Först och främst hade jag åkt till Kullaskogen och gått den långa rundan. När man kommer upp till Rodatorpet så är där nästan helt tyst, verkligen helt tyst. Det är mycket vad Östra Göinge är för mig, tystheten och stillheten. Jag har tagit med fika och bara njutit. Sedan hade vi ätit lunch på gästis för att visa en gästgivargård. Jag hade nog velat visa Wanås också. Men Kullaskogen hade kommit som nummer ett.

Vad tycker du att det innebär att vara stolt över sin kommun?
Folk måste tycka att jag är jättetjatig, jag pratar ju om Östra Göinge hela tiden! Man jämför mycket och ser ofta fördelarna med det. Något som gör mig stolt om jag tänker på det är hur vår närmsta omvärld ser på Östra Göinge idag. Det är skillnad på idag och på hur det var när jag gick på gymnasiet, hur andra såg på och pratade om Östra Göinge. Men det har vänt och det skiftet och den resan vi gjort och att jag fått vara med och jobba med det, gör mig jättestolt.

 

Du har blivit utsedd till ambassadör för Östra Göinge – Skånes gröna hjärta. Hur känner du inför detta?
Det gör ju mig till en enormt stolt göing. Jag blev jätteglad för frågan, det var inte svårt att tacka ja! Kan jag lyfta andra eller få andra att inse att man kan, även om man kommer från en mindre kommun eller mindre by, så är jag glad. För det kan man! Sätter man upp mål så är det inte omöjligt för någon och kan jag bara så det fröet hos någon yngre tjej eller kille så är ju det fantastiskt.

Sedan är det ju kul att andra kan se att vi har någon i kommunen som faktiskt är i riksdagen. Oavsett vad man har för partitillhörighet så hoppas jag att man kan känna att ”vi har faktiskt Sofia i riksdagen och henne ska vi använda och uppmärksamma på de utmaningar vi har här”.

Jag är väldigt glad och tacksam över det här ambassadörsuppdraget. Det är absolut inget svårt uppdrag att ta sig an och att förmedla den känslan, för jag är väldigt stolt.

 

 


 

 

Hittade du inte vad du sökte?