Socialsekreterare

Martina Simonsson, socialsekreterare

Hej Martina. Vad gör en socialsekreterare?

– Jag jobbar på Socialtjänsten som utredare inom Barn- och familj. Jag utreder ärenden där någon haft en oro över ett barn och där jag då tittar på om barnet far illa. När det kommer in en orosanmälan till Socialtjänsten, exempelvis från skolan, har vi en mottagningssekreterare som gör en första bedömning om ett ärende ska utredas eller inte. Om ett ärende går vidare till utredning så är det jag och mina kollegor i utredningsgruppen som utreder barnets situation och om barnet och/eller familjen behöver någon form av stöd. Jag träffar barnet, mamma och pappa och har samtal kring oron som anmälts och utgår från frågeställningar som är kopplade till utredningen. Jag pratar också med skola, BVC, sjukvård eller kanske närstående till familjen. Orosanmälan kan komma från skolan, sjukvården eller verksamheter som har oro över barnens livssituation. Grannar, släktingar och privatpersoner kan också anmäla oro över ett barn. Som privatperson kan man välja att vara anonym, men om man jobbar i en annan verksamhet så är man alltid namngiven. Gäller en anmälan våld i hemmet öppnar vi alltid utredning och även då på syskon, om barnet har syskon.

Vad är det bästa med ditt jobb?

– Att man får träffa så många olika människor. Ingen dag är den andra lik. Jag har jobbat med detta sedan 2012 och jag stöter fortfarande på situationer jag aldrig varit i innan. Detta innebär att jag måste och får vara nyfiken för att lösa mitt uppdrag. Lite detektivarbete. Man får oftast se positiva förändringar fastän många situationer är tunga. De positiva situationerna överväger de tunga i detta jobbet.

Erfarenheten har gjort att jag lättare nu kan distansera mig från jobbet som privatperson. I början hände det att jag tog med mig jobbet hem i större utsträckning om det handlade om svåra ärenden.

Vad skulle du vilja säga till de som funderar på att arbeta som socialsekreterare?

– I början är man väldigt ambitiös och kan lägga för mycket energi på att skriva detaljerade utredningar men efter några års erfarenhet lär man sig att systematisera och effektivisera sina skrivningar. Du måste gilla att skriva eftersom det är en stor del av jobbet. Och var ödmjuk inför de du träffar och inte dömande. I början kan man lätt tro att man vet så mycket och att man har fått fram allt om barnets situation, när man egentligen bara vet små bitar. Det är viktigt att ha en stor ödmjukhet och respekt för de du möter.


Martina Simonsson, socialsekreterare

Hittade du inte vad du sökte?