Immeln kallas för sägnernas sjö och under århundranden har folket som bott kring sjön berättat om sällsamma händelser och möten med övernaturliga väsen.
Trodde man då på berättelserna? Både ja och nej, många människor var övertygade om att troll, tomtar och andra väsen verkligen existerade och aktade sig noga för att förarga dem. De följde urgamla seder såsom att skydda sig mot troll med järn och eld och ge tomten gröt på julnatten. Andra var skeptiska och såg det som vantro.
Men berättelserna har länge levt kvar eftersom de var spännande och märkvärdiga historier, som det var underhållande att lyssna på. Än idag kan de roa och samtidigt lär vi känna landskapet och människors föreställningsvärld för inte så länge sedan.
Runt denna sagosjö har berättats flera spännande sägner bl.a. Tunnbindaren som gömde sig under bykekaret för att undkomma de svultna vargarna och Ollonsvinen som dödade en krämare.
Här finns också berättelserna som förklarar hur Kvinnöarna fått sitt namn.
Från Breanäs kommer sägnen om mannen som tillbringade vintern på sjöns botten och kom upp levande fram på vårkanten.
Och så finns här naturligtvis berättelsen om han som styrde och ställde i hela området: jätten Ljumma gubbe.